När det bara faller
Är tillbaka på jobbet, i början var det svårt men det blir allt lättare och lättare.
jag har fått veta att jag har en väldigt bra ärr bildning då det bara läkt i en månads tid men det ser ut som va 3 månader på ärren trotts att jag missköt lite granna.
Sanna var här efter att jag fyllde år, hon tog med sig J och E.
E och jag har pratat varje dag nu i ca 14 dagar och han ska komma hit o hälsa på. vad som är skönt med det är att han är nästan som jag fast kille och han bryr sig om mig inte rädd för mig utan om mig det känns faktiskt riktigt härligt!
hur är det då med ångesten?
den finns kvar, men nu när jag är tillbaka på jobbet försöker jag inte tänka på den även om den kommer ibland lite senare på kvällen när jag kommit hem.
än ger jag inte upp jag ska bli fri
köpte mig en klänning i helgen bara för jag behövde muntra upp mig lite extra. jag vet att jag nästan är shopholic men eftersom jag köpte den av vilja och lycka och inte av ledsamhet känns det jävligt bra!
Åh, vad fin du är i din nya klänning! :) Lite läskigt dock med dödskallarna....men de syns knappt bland alla vackra rosor ;)
Tänk om E och du kunde hjälpa o stötta varandra! Var rädda om varandra bara och fortsätt prata mycket. Fortsätt de små stegen mot din frihet. Kämpa på! Det är till stor del du själv som bestämmer om det kommer lyckas! Ingen annan kan göra det ÅT dig - bara MED dig.
Kram, kram!! <3