Raka av mitt hår o bäras ut på bår

Jag gråter, jag vet inte varför men det gör jag även om man inte kanske ser det. Jag kan inte titta på honom just nu utan att bars gråta.
Hans dubbelmoral får mig att må dåligt för han vet inte att jag vet. 
Jag har nu funderat på vad jag ska göra.

Inget kommer bli bättre av att svälta sig själv eller att skära sönder sina ben, att framkalla blåmärken och släcka alla ljus när jag byter om eller duschar. Inget kommer bli bättre av det - jag kommer inte bli bättre av det.

Jag har funderat ett tag nu och kommit fram till för att kunna överleva som människa är att bli ett gammalt nya jag. 
Hur blir det då med jobbet?

Vem vet, någon som förtjänar det kan ju få det.

Procter

En resa igenom livet.

RSS 2.0