"Hur fel jag e"
Är alltid fel, till och med för mina vänner och bekanta.
Jag bjuder in mig själv, ingen bjuder in mig för dom vet att jag ändå alltid kommer - när jag väl inte kommer så blir dom chokade o ringer och frågar om jag är sjuk eller inte mår så bra.
Enligt killarna är jag alltid fel tjej kompis till sina flickvänner (som även är mina vänner)
I tjejgruppen är det jag som väljs näst sist när det är någon kille som vill gosa eller mer när dom andra tjejerna inte vill. (Det är väll för att jag behöver känna mig "behövd" eller älskad även om det bara är för några minuter)
Jag är (nästan) alltid hjul nummer 3,5,7 osv.. För det är sällan någon som ex sitter mitt emot mig vilket gör att jag inte är med i samtalet så ofta - försöker men går inte så bra.
Visst jag klarade av det för 5 år men jag vet inte hur länge jag orkar med det. Det är svårt.
Vad är det som gör att du känner dig så "fel"?? Är det för att du har problem av olika slag?
Det kanske är de som är "fel"? Vet de att du ofta inte mår bra, att du har psykiska problem? Riktiga vänner stöttar, riktiga vänner kan man prata med.
Och varför ge bort en bit av dig själv till nån under några minuter?? Alla behöver vi kärlek o närhet - men inte på det sättet. Att bli utnyttjad och att du tillåter dig själv att bli utnytttjad på grund av att du vill bli sedd är bara så fel! Du behöver träffa människor som ser dig för den du är - inte den du kanske oftast försöker vara.
Har du någonsin provat att gå till nån kyrka? "Hillsong church" i Stockholm är en väldigt ungdomlig församling. Där finns människor som bryr sig.
Kramar till dig! <3