Försöker få i mig lätta saker som barnmat, juice, banan, näringsdryck, smält glass, vatten. Inget funkar det tar bara emot nu har det blivit lite som att jag även glömt bort att äta eftersom jag inte känner varken sug eller hunger. Varjarna i magen är tysta så har inte äns hätsätit. 

Jag försöker, det gör jag verkligen men jag lyckas inte. Känns verkligen som om kastrullen kokar över för varje sked/gaffel/klunk jag tar. 

Jag är rädd - det är jag faktiskt.

Hade det varit för typ ett år sedan hade jag blivit lycklig och tänkt "äntligen!" Men nu är det rädsla, ångest för att inte kunna äta. 

Nästa vecka flyttar jag äntligen in i lägenheten - som tur är bor jag granne med mor. Men jag är rädd, hur ska jag kunna bo själv med katten och ta hand om oss? Jag kan ta hand om henne - inga problem hon går före mitt eget liv. Men jag är lite rädd för att bli vuxen. Det förstör lite i själen.