Nu är det den 8 augusti och jag har nu gått ned till 68.1 kg.

Jag har bott ensam hemma i en vecka och nu känner jag ångest i hela kroppen.

Tänk om det blir som i dingle fast dubbelt så värre? 

Att jag gör mitt jobb men när jag kommer hem på kvällen och skär sönder mina lår och kräks upp exakt allt jag får i mig, överdosera laxerings medel och hoppas att jag går ned trotts att jag går upp 10 kilo? 

Jag är rädd, om jag bara hade stannat på 70 så hade inte den a rädsla kommit. Jag kommer väga 80 nästa år och det är något jag fruktar. 

Har alltid fruktat min vikt men 80 har varit en omöjlighet. Ju lägre jag väger ju tjockare känner jag mig, ju mer jag väger ju mer hatar jag mig. För varje ny cell som skapas är bara hat av det nya kilot. Varför är det så?

Jag som hoppades och trodde att allt skulle gå så bra.